Atopi - omgivningsallergi

Atopi - allergi mot ämnen i omgivingen

De vanligaste ämnena i omgivningen som hundar utvecklar allergi mot är damm- eller förrådskvalster, pollen och mögel. Även andra ämnen såsom dun, ull, häst och katt kan orsaka allergi. I stort sett är det samma ämnen som kan orsaka atopi hos hund som hos människa.

Allergi är en sjukdom som utvecklas, vanligen under de första levnadsåren. Hunden föds alltså frisk och tål från början de ämnen den senare blir allergisk emot. Efter hand utvecklas en allergi. För att alls kunna utveckla en allergi måste hunden vara genetisk predisponerad dvs. ha en ärftlig belastning. De flesta hundar utvecklar sin atopi före tre års ålder. Ibland är dock de första symptomen så milda att ägaren inte omedelbart förknippar dem med sjukdom

Symptom

Det typiska symptomet på atopi (atopisk dermatit) är ihållande klåda, eller en periodvis återkommande klåda. Ibland upplever inte matte och husse själva kliandet som särskilt besvärligt, utan bekymret är att hunden drabbas av återkommande hud- eller öroninfektioner.

Det är lätt att tro att hunden har ett dåligt immunförsvar och att detta är skälet till de upprepade infektionerna. Så är det alltså inte. Immunförsvaret hos en hund med atopi är i själva verket överaktivt. Detta leder till en inflammation, vilket i sin tur banar väg för en infektion. Det är mycket ovanligt att hundar verkligen har ett medfött generellt försvagat immunförsvar och sådana individer överlever sällan valpåldern.

Atopisk klåda har oftast en mycket typisk utbredning på kroppen. Hos de flesta atopiker hittar man tecken på allergin i ett eller flera av följande områden: öron, ögon, ansikte, tassar, stjärt samt områden där hud ligger mot hud och friktion uppstår, som i armhålor och ljumskar. Även områdena på sidorna av bröstkorgen och på insidan av benen kan också vara drabbade. Om en infektion tillstöter i den inflammerade huden sprider den sig gärna även utanför dessa kroppsdelar. Ibland är allergin så utbredd att man uppfattar klådan som ”överallt”.

Vad ser man då på den allergiska hundens hud? Ja, i första hand är det klådan man noterar. Att hunden kliar, slickar, biter, putsar, naggar, tvättar sig och många med allergisk stjärtklåda åker dessutom ”kana på rumpan”. Vidare ser man ofta en rodnad i huden eller på öronlappens insida. Har en infektion utvecklats kan man se röda prickar, skorpor, krustor, finnar eller fjällande ringar på huden. Om allergin och klådan har pågått under en längre tid mörknar ofta huden i samma områden och den kan ge ett lite ”smutsigt” intryck. Det är dock inte frågan om smuts, och färgen går inte att tvätta bort, utan om en ökad mängd pigment i huden.

Diagnos

Diagnosen atopi baseras på hundens typiska symptom och att man genom undersökning och/eller behandling utesluter andra orsaker som kan ge samma typ av klåda. Det finns inget enskilt test som säkerställer diagnosen atopi hos hund. Det är mycket viktigt att man först uteslutit parasiter och infektioner i huden samt uteslutit matallergi innan man ställer diagnosen atopi. Matallergi och atopi kan ge identiska symptom och är därför ofta mycket svåra att skilja. Ett diettest krävs för att utesluta matallergi (beskrivs i avsnittet om matallergi).

När diagnosen atopi är ställd, kan man för att ta reda på vad hunden är allergisk mot göra ett så kallat pricktest (intradermaltest) eller ta blodprov för allergi-antikroppar (HESKA eller ARTU). Observera att varken pricktest eller blodprov kan användas för att ställa diagnosen atopi. Det finns vissa friska hundar med positivt utslag på testerna och den finns hundar som har alla typiska tecken på atopi men som har negativa test. Man kan inte heller använda testerna för att utesluta allergi. Enstaka hundar med typiska symptom på atopi, och där matallergi uteslutits, har negativa testresultat.

Syftet med allergitester är istället dels att se vilka miljöåtgärder som kan tänkas hjälpa hunden, dels att få information om vad som ska ingå i ett allergivaccin. Miljöåtgärder görs för att minska hur mycket allergiämnen (allergen) hunden utsätts för. En hund som till exempel är allergisk enbart mot ull och dun och har dessa material i sin korg, kan kanske bli helt besvärsfri om man byter material i bädden. Andra ämnen i omgivningen, såsom pollen och dammkvalster, kan man aldrig ta bort helt och hållet.

Allergivaccin (synonymer: hyposensibilisering, allergenspecifik immunoterapi, ASIT) är i många fall en effektiv behandling mot atopi.

Behandling

För att hunden ska bli hjälpt på bästa sätt är det viktigt att behandlingen utformas efter varje enskild individs behov och inte efter en standardmodell. Vid behandling av atopi är det inte så att ”one size fits all”, utan snarare tvärtom.

Behandlingsmöjligheter för en atopisk hund inkluderar:
1) Minska hundens exponering av allergen

2) Hyposensibilisering (”allergivaccin”)

3) Klådstillande eller allergidämpande mediciner (utvärtes/invärtes). Vanliga exempel på dessa är olika typer av antihistamin, kortison och ciklosporin.

4) Fettsyror (utvärtes/invärtes)

5) Förebyggande av hud/öron infektioner genom regelbunden användning av medicinskt schampo och öronrengöring.

 

Om inget av ovanstående alternativ fungerar för just din hund kan andra behandlingar finnas, men då ofta med risk för andra biverkningar. Det är oerhört viktigt att hunden är kontrollerad för parasiter och infektioner innan man dömer ut effekten på de klådstillande medicinerna.

Hur hjälper jag min hund?

Vad passar just din hund bäst? Ja, ingen allergisk hund är den andra lik, och det kan ta tid att komma fram till vilken behandling som hjälper just din hund på bästa sätt. Ett nära samarbete och en god kommunikation med din veterinär underlättar processen mycket.

Ibland kan det vara av värde att få hjälp med den inledande utredningen av en veterinär med specialistkompetens i dermatologi (hud- och öronsjukdomar). På veterinärförbundets hemsida www.svf.se hittar du en förteckning över veterinärer i Sverige med utökad specialistkompetens inom olika ämnesområden (sk steg II kompetens) inklusive dermatologi.


Text: Veterinär Susanne Åhman, Januari 2012
Specialist i hundens och kattens sjukdomar, Specialist i dermatologi,
CertSAM, CertVD, DiplECVD, MRCVS